Tiden går fort!

Publicerat: 2012-10-05 | 11:49:00 i Bilder
Hjälp vad tiden rusar iväg! Tyckte nyss att jag gick i gymnasiet och helt plötsligt har jag tagit studenten och börjat i högskolan! 
 
Vet inte vart man ska börja, vill bara få igång bloggen lite smått igen! Så fort man kommer in i en hemsk pluggperiod är det kört och bloggen läggs undan och glöms bort. Sist jag skrev var när jag och Pläsk (ja, jag kallar Linus för pläsk, hahah) hade varit tillsammans i två år, det är över ett halvår sedan! Det var i mars och det var sista terminen i trean i gymnasiet. Sista året, sista terminen, det var en riktigt tuff period i mitt liv! Men jag är riktigt nöjd med betygen jag fick för mitt hårda slit i alla fall! 

Lite bilder från balen och studenten, som jag tog den 8 juni 2012
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ja, visst är studenten ett minne för livet, men jag tycker inte att man ska inte haka upp sig vid det! Så nu går jag vidare.

Den 16 juli flyttade jag och min stora kärlek ihop med varann och nu bor vi i en etta på 43 kvm. Det kändes som ett stort kliv in i vuxenvärlden! Nu betalar vi alla räkningar, hyran och maten och allt sånt själv, och det går så bra så! :) Vi har även skaffat oss husdjur (såklart) så nu bor två marsvinsflickor, Flisan och Busan, och ragdollhonan Minnie i vårt lilla hem, det är så mysigt och underbart! 
 
 
 
Busan och Flisan <3
 
 
Minnie<3
 
Mina fina, bruna djur! :) 

Inte nog med att jag har flyttat, jag har även börjat i högskolan! Jag valde att läsa biomedicinska analytikerprogrammet på mittuniversitetet i Sundsvall. Hittills verkar det vara en bra och rolig utbildning, och mitt mål är att få jobba som BMA på en veterinärmottagning. Det som känns så otroligt skönt är att alla säger att man är garanterad jobb som BMA när man är nyutexaminerad. Jag har min framtid säkrad och det är så tryggt att veta det!
 
Det är lite läskigt att växa upp, och jag har inte märkt att jag har blivit en ung vuxen förrän nu. Det största steget var nog att flytta hemifrån. För en vecka sedan fyllde jag 19år, om ett år är jag 20! Det känns overkligt helt enkelt. 
 
Näe, nu ska jag städa och diska lite, sen ska jag och pläsken åka och köpa en grillad kyckling till middagen. Mums :)  
 

24 augusti

Publicerat: 2010-08-24 | 01:26:17 i känslor och tankar




It's late at night and I can't sleep

Missing you just runs too deep
Oh I can't breathe thinking of your smile...

Jag är trött men kan inte sova. Jag har fullt med tankar som vimlar omkring i huvudet, men det enda jag vill tänka på är bra saker. Tårarna rinner och jag kan inte stoppa det... Jag saknar dig älskling, så sjukt mycket så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vill känna din närhet, jag vill hålla om dig och känna värmen från din trygga famn.

Vi har snart varit tillsammans i 5 månader, 5 månader! Det har varit de 5 mest underbara månaderna i mitt liv, men samtidigt de 5 jobbigaste månaderna i mitt liv... Jag önskar att det som hände för så många år sedan aldrig hade hänt, då hade den här sommaren och hela mitt liv varit 99999999999% perfekt! Men ja, det är ju inte så, men vad skulle jag gjort utan dig? Utan din oändliga kärlek och ditt stöd, vad skulle jag ha gjort?

Varje sekund utan dig känns som en evighet, och varje sekund jag är med dig vill jag ska vara i en evihet!<3333333333

Jag älskar dig så sjukt, otroligt, enormt mycket Linus! Alltså, jag vet inte vad jag ska säga för att få fram det jag verkligen känner för dig, det går liksom inte beskriva så starka känslor! Älskling, jag vill verkligen dela hela mitt liv med dig! Känslan av att vakna varje morgon och veta att du är min... Jag blir så varm i hela kroppen av det! Det är så otroligt starka känslor jag har för dig, så jag brukar ofta gråta av glädje för att jag älskar dig så mycket<333333


Tårarna rinner, rinner ner för kinden. Av både glädje och sorg strömmar de ner. Mitt liv, vårt liv finns framför oss, du har öppnat dörren till paradiset och du kommer hjälpa mig att kasta bort nyckeln till allt det onda. Vi kommer få världens bästa liv tillsammans! Älskling, du gör varje dag till världens bästa bara genom att andas!


Du och Jag, För Alltid Och För Evigt Och Mycket Längre Än Så!!!!!!

JAG ÄLSKAR DIG!!!!!!!!!!!!!!!<33333333333333333333333333333333333333333333333333333333


Look into my eyes - you will see
What you mean to me
Search your heart - search your soul
And when you find me there you'll search no more

Don't tell me it's not worth tryin' for
You can't tell me it's not worth dyin' for
You know it's true
Everything I do - I do it for you

Look into your heart - you will find
There's nothin' there to hide
Take me as I am - take my life
I would give it all - I would sacrifice

Don't tell me it's not worth fightin' for
I can't help it - there's nothin' I want more
Ya know it's true
Everything I do - I do it for you

There's no love - like your love
And no other - could give more love
There's nowhere - unless you're there
All the time - all the way

Oh - you can't tell me it's not worth tryin' for
I can't help it - there's nothin' I want more
I would fight for you - I'd lie for you
Walk the wire for you - ya I'd die for you

Ya know it's true
Everything I do - I do it for you

 


22 Augusti

Publicerat: 2010-08-23 | 00:17:40 i känslor och tankar
Godkväll! ...eller kanske godnatt x)

Är hur pigg som helst och spöktimmen har nyss börjat ticka igång, varför ska det vara så för? Varför kan jag aldrig sova förrän flera timmar efter att jag gått och lagt mig? Kan ju ta igår natt som exempel: Vid tolv tiden gick jag ner i köket och hämtade ett glas vatten att hälla i mitt sömnmedel i, när jag kommer upp ligger älsklingen med DS:et på magen och sover som en stock. Så, jag sväljer ner mina gudomligt utsökta (rent ut sagt förbannat vidriga) droppar och lägger mig tillrätta. Vad händer då? Tankarna kommer, sakta men säkert smyger dom sig in i det undermedvetna och helt plötsligt ligger man där med ångest i bröstet för en massa saker som man oroar sig för eller tankar som bara inte är trevliga. Och så börjar tårarna rinna... Det går bara inte sova då, hur många droppar av dormeasan man tar, så går det inte.

Jag var rädd att det skulle bli som natten innan, då varken jag eller Linus fick sova nånting pga mig. -.-' Som tur var så blev det inte så, jag gick ut och satte mig i soffan utanför mitt rum och pappa och Pia satte sig och pratade med mig. Så, jag blev lugn igen och var nu helt utmattad eftersom jag inte fått sova på 41 timmar! Eller, jag sov i 40 min under 42 timmar. Kan man säga annat än tummen upp till det?

Nu tänkte jag skriva, eller visa något roligt istället! ^^

I morse när jag och Linus skulle äta frukost (kl halv ett på dagen xD) så skulle vi äta varsin tunnbrörulle. Och ja... Det slutade såhär:




Ett kaos på bordet alltså! Det kanske inte ser så himla mycket ut på bilden, men i Linus macka hade han dessa ingredienser:
ost, skinka, leverpastej, majonäs, rhode island sås, stenbitsrom, gurka och smör. Låter det gott? ja, faktiskt så var det inte så illa som jag trodde att det skulle smaka. Lite för mycket klet, men annars helt okej! x)

Ska bjuda på en till fånig grej oxå!

Kiwi har ju två bölder som jag nyss varit till veterinären med och nu är dom (nästan) tömda på var och kvar är det två köttsår. Om marsvinet har köttsår, är det ju inte så himla bra om man har spån i buren, så jag har lagt ner tidningspapper i buren i stället. Och nu till saken, när jag skulle ge henne mat nyss så upptäckte jag detta:



Vadå fail? hahah, vad ska man säga, det är ju inte direkt något man förvänta sig ska stå på ett tidninspapper i marsvinsburen, det känns liksom lite fel x)

Näää, nu lovar jag att jag ska sova! Måste ju komma in i en riktig sovrytm nu när skolan börjar igen.. Men jag har ju tur som får starta väldigt lugnt, på tisdag kl 13, det är ju perfekt tycker jag! :D

Såv gåt, godnat!



P.S Jag älskar dig<3



29 Juli

Publicerat: 2010-07-29 | 23:46:08 i känslor och tankar
Jahaaa, nu är jag här igen, känns nästan som att jag behöver sitta här och skriva av mig varje kväll nu för tiden, men det är inte alltid man har tillgång till det. Men nu så!

Skrev ju för precis en vecka sedan att Flinga dog... Från den dagen och fram tills nu har det inte varit lätt alls, det har varit värre än vanligt. Som Linus mamma har sagt till mig, så rymmer bara livets ryggsäck en viss mängd, och blir den för tung kollapsar man. Man orkar helt enkelt inte bära för mycket. Och det som blev för mycket för mig just nu var väl att Flinga dog. Jag hade inte kraften att ta den händelsen på ett "normalt" sätt, gråta och vara ledsen i någon dag och sen var det bra. För mig blev det sista droppen för att jag skulle orka bära ALLT annat som tynger ner mig konstant. Jag orkade helt enkelt inte mer, så det som hände var att alla mina känslor som jag bär, brast ut i ett stort vulkanutbrott. Det hände inte just då när Flinga dog, då grät jag och sen orkade jag inget mer den dagen så jag stängde av alla känslor och blev allmänt dyster resten av dagen. Jag fick sova över hos Linus mormor och morfar då för att jag var så ledsen, men det var på fredag morgon allting bara brast..

På fredag morgon vaknade jag och Linus redan vid 7 tiden och vi satte igång tvn. Jag kände att allt stod inte rätt till inom mig. Det var inte den vanliga sorgsna känslan jag hade, nej, det var något annat, något oförklarligt (fast egentligen inte) som var mycket, mycket starkare. Då linus sa att vi skulle försöka somna om igen, då kände jag att det här GÅR bara inte! Paniken kom, ångesten var över mig. Jag blev rädd, vad var det med mig? Jag hade ändå inte tänkt på något särskilt, men det var för sent att börja reflektera över något. Det började med att jag fick svårt att andas och jag hade okontrollerade ryckningar i hela kroppen. Sen blev det bara värre, jag fick ett tryck i bröstet som inte går att förklara krafterna i. Det var så starkt att det kändes som att jag skulle dö. Det tog kanske 2 timmar innan jag kunde andas normalt igen, och trycket i bröstet försvann, sakta men säkert.

Det går inte att beskriva rädslan, jag var så rädd! Jag hade aldrig någonsin varit med om att någon annan eller jag själv haft så någon gång, så jag visste inte vad det var. Jag förstod helt enkelt inte vad som hände med mig. Men nu, såhär efteråt, så vet jag ju precis vad det var. Jag fick en panikångestattack helt enkelt.

Meen, jag fick inte bara en och sen var det över, nej, paniken har legat över mig hela veckan sedan dess. jag har totalt fått fyra riktiga attacker och två som var påväg men hejdades i tid.

Just nu känns det som att det inte är omöjligt att jag kan få en till attack, trycket av gråten och ångesten ligger nära ytan hela tiden. Men det kommer att bli mindre med tiden, och jag tror att ju fler attacker man har och ju mer man gråter ut allt och får visa ilska så lättar trycket och man kan hanrtera allt mycket bättre.

Medans jag skriver det här virvlar det såklart upp en massa känslor och jag blir både arg, ledsen och alldeles förtvivlad helt enkelt. Det är ofta jag tänker att "varför får inte jag leva som en "normal" tonåring? Som har vanliga tonårs bekymmer?" Det är orättvist, ingen ska behöva gå igenom något sånt här..  Sen har jag också kännt den senaste veckan att jag har tagit ganska mycket plats, alla måste ta hand om mig för jag mår dåligt. Det känns... ovanligt och jag själv upplever det som att jag är till besvär, även om många säger att det är jag inte, så känns det så.. Alla andra har ju sina bekymmer, och nu måste de bekymra sig för mig också. Det känns fel men samtidigt vet jag att jag bara måste ha stöd från alla, och jag är så tacksam för allt stöd jag får från alla nära och kära!!! Jag skulle verkligen inte klara den här perioden i mitt liv utan alla ER!<3 Jag känner mig riktigt dum som inte berättar hur mycket ni betyder oftare.

Jag känner mig så glad att det är så många fina människor runt omkring mig som hjälper mig på alla möjliga vis, det behöver inte vara att ni är där som stöd när jag gråter eller att ni pratar med mig om allt som har hänt, det räcker med att ni bara finns där, berättar de där roliga historierna som alla skrattar åt, eller bakar den där kakan tillsammans med mig. Det var väl ganska dåliga exempel, men ja, vad ni än gör som inte sårar mig, det ger mig styrka och energi att klara av det här. För det är mitt mål, jag ska klara av det här och jag ska fortsätta mitt liv som en stark överlevare, en som faktiskt har klarat av att gå igenom det svåra, mött ondskan i vitögat men ändå rest mig upp på benen igen. Det är det jag ser fram emot och kämpar för. Det som har hänt ska inte få förstöra mitt liv, för det finns ju så mycket att leva FULLT ut för! Att leva som en lycklig människa. Det är det jag vill, och inte vara någon deppig, sur, irriterad... person som ingen tillslut orkar lägga någon energi på och lämna mig åt min negativa värld. Nej, det låter inte som en bra person, jag vill ju vara en glad, omtänksam, omtyckt tjej som ser bra saker i allt och alla och som kan hjälpa andra personer med deras problem, finnas som stöd och samtidigt få stöd. Jag vill att ALLA ska må bra helt enkelt!

Herregud vad jag skriver! Mitt behov av att skriva ner allt är så stort så det tar aldrig slut! Skulle verkligen kunna fylla en bok med allt jag vill skriva. Det här har blivit mer som min privata dagbok än en öppen blogg för allmänheten. På tal om det ska jag sätta ett lösenord på den här bloggen så att bara dem jag vill ska läsa här kan göra det.

Nej, nu är det dags att jag går och lägger mig och försöker sova. Det är inte så lätt att somna nu för tiden för det är så himla mycket att tänka på.. Men imorn är det fredag och då får jag äntligen träffa min älskling igen! Som jag har saknat dig :'''O Men nu får vi vår helg tillsammans, och det blir bara MYS!!! Jag ska ta lite tid och prata med min bonus mamma Helene också, det känns så skönt att hon verkligen förstår mig och är så stöttande!! Jaa, jag har som sagt en sån himla tur att jag har alla er, Jag Älskar er alla så mycket!!<333 Tack för att ni finns <33333

NÄ, nu ska jag sova!! Så Jag får träffa min älskade ÄLSKLING!!

Föralltid du och jag älskling<3

Sov gott, puss och kram! Jag älskar er alla!!<33333333333333333333333


 

 




20 juli

Publicerat: 2010-07-21 | 01:51:57 i känslor och tankar
Hääääääääääj!!

Kom ju på att jag har några bilder från sthlm kvar att visa ^^ Så här kommer dem, sen är jag på superskrivar humör, borde sova egentligen, menmen... Det är bra att få skriva av sig när man känner sig full av känslor!


På lördagen gick vi på stan i några timmar. Vi hittade bl.a detta charmiga troll x)


Min älskling<333333333


Här bodde vi! ^^ I stugan till höger fick jag och Linus sova :)


På lördag kväll rodde Linus ut oss till "kärleksudden", det var supermys!<3





Vi hittade några grodor och paddor ;)

När vi var på kärleksudden gick vi på upptäcksfärd, metade lite med det upphittade metspöt, och till sist fikade vi lite :) Efter det rodde Linus hem oss igen, det tog hela 40 min! När vi kom hem var det dags att sova, så vi skulle orka kliva upp i tid så vi inte missade bussen hem på söndag morgon.

Snipp, snapp, snut, så var stockholmsresan slut!

Dåså, då var det dags för lite känslor och tankar som jag bara måste få skriva ner för min egen skull..

Det finns bra och dåliga dagar, och det finns dagar som innehåller både bra och dåliga stunder. Idag var en sån dag som det fanns stunder som var helt perfekta och andra saker som inte var roliga alls..

Dagen började med att vår familj och mats syrras familj åkte och badade, tittade in i butiken "Lagår'n" och sist vandrade vi ute på klipporna utåt åstön. När vi kom hem igen ringde Linnéa och så kom hon över och vi sjung singstar och pratade om en massa random, som det ska va ;) Fick ett sms när vi sjung av Linus mamma som undrade om jag ville komma och äta med dem hos linus mormor, vilket jag självklart tackade ja till :')
Åkte dit vid 18 och mötte en trött älskling som satt och mumsade på en mördeg som vi tänkte baka igår egentligen, men det blev inget X) Linus familj kom bara en liten stund efter jag kommit dit och vi hade det mysigt resten av kvällen:) Vid 21.30 åkte jag hem fort som bara den för jag skulle måla altanstaket då. Den enda tiden på dygnet då man inte avlider av värmen!

Hela dagen har ju i stort sett varit helt perfekt. Men när jag väl kom hem och började måla vände allting. Av någon anledning börjar jag alltid att tänka på allt möjligt när jag står för mig själv och målar. När jag stog där ikväll tänkte jag på att det är många som sagt att jag måste vara/är en stark person. Ja, jag kanske är stark.. Jag vet inte, men jag känner mig hur svag som helst. Djupt sjunken i ett stort hav av sorg.. Visst är det inte så att jag är helt fast i det här djupet, jag har ju så mycket i mitt liv som inte är sorg! Fast när jag är helt ensam och tankarna av allt som hänt mig och som händer mig har chans att komma över mig... ja, då känner jag att mitt liv är inte en dans på rosor. I dessa lägen känner jag mig inte stark. Och jag känner mig inte stark när jag är nära att gråta för minsta lilla, vad det än är, flera gånger om dagen vissa dagar.  Men, jag antar att det är gråten som tillslut kommer göra mig stark. Att gå igenom det jag går igenom nu är en erfarenhet. Allt jag går igenom gör mig nämligen till en starkare person. Under dessa månader som arbetet med allt det onda pågått, känner jag att jag har växt otroligt mycket inom mig. Visst är det en väldigt lång väg jag har framför mig innan allt det här kan suddas ut och jag kan lära mig att leva med det, men jag har kommit en bra bit på vägen.

Även om jag har kommit rätt långt med det här, kommer det alltid att finnas kvar i mitt liv. Det som har hänt har hänt och det går inte att ändra på. Jag funderar ganska ofta om min personlighet har formats efter allt som hänt i mitt liv. Det är ju självklart att personligheten formas väldigt mycket efter omgivningen man växt upp i, men man föds ju också med en personlihet, vissa saker kan inte omgivningen ändra på. Men om jag tänker på mig själv som person, tänker jag att jag är en person som tänker mer på andras bästa än på mitt eget. För, varför skulle jag vara värd något bra? Det är väl viktigare att andra får det bra!? Så fort jag kommer till en situation då man tänker olika i någonting, så är det alltid jag som ger efter först. Om det inte är något som jag verkligen är emot. JAg tänker, jaa, men det är ju bra om han eller hon blir nöjd då. Det spelar ju ingen roll för mig, det jag tycker är inte så mycket värt ändå, ÅÅH, jag vet ju för det mesta inte ens VAD jag tycker! Varför är det så svårt att tycka någonting? Att ha en egen åsikt?? Kan det vara det att jag alltid lyssnat och gått efter alla andras åsikter? Så att mina åsikter bara glöms bort och blir oviktiga. Och ju mer jag inte kan säga det jag tycker, glöms mina åsikter bort och man frågar tillslut inte vad jag tycker, för jag går ju ändå för det mesta med på allt..

Usch, vad deprimerande det här blev, men det är det som är sanningen just nu. Jag mår inte bra, och många gånger är det dom som glömmer bort det. Mitt humör växlar nämligen från superglad till sur, till irriterad på ALLT, till ledsen över ALLT, till allmänt förbannad. Jag kan inte styra mitt humör, blir jag arg, så blir jag det utan att kunna lugna mig och verka lugn och snäll ytligt. Det går bara inte.. Men man måste ju få bli arg någon gång eller ledsen. Det är jobbigt nu, för mig och för omgivningen som får lida för min skull, men det kommer bli bättre, jag lovar. Jag har inte styrka till att kunna kontrollera mig själv, styrkan går åt till att gå igenom alla känslor och minnen. Därför är det såhär, och jag kan inte hjälpa det.

Det är ingen ursäkt, men är jag på väldigt dåligt humör, hoppas jag att ni förstår den riktiga bakgrunden till mitt humör.

Nu ska jag sova, sent som vanligt ... kl 2 liksom. (YY)-NOT.

Sov gott, puss och kram<3


P.s Jag ÄLSKAR DIG!!!!!!!!!!!
<3

21 juni

Publicerat: 2010-06-21 | 14:04:58 i känslor och tankar
Tiden går fort...

Tiden, vad är det egentligen? Vart är min tid som alltid fanns där förut?

Det finns så mycket saker jag vill göra, men tiden räcker inte alltid till till allt längre. Jag önskar att jag kunde finnas där för alla, men det är inte så lätt att finnas till för alla. Nu för tiden ger jag mer tid åt massor som jag inte har gett mycket tid åt alls förut och tvärtom - knappt någon tid åt det jag hade tid åt förut. Tiden har bara dragit in mig i en djup virvel utan att jag har någon chans att kunna reflektera över någonting. Allt går så snabbt och mitt liv innehåller väldigt stora kontraster i alla känslor, glädje som sorg. Ibland känner jag att jag håller på att bli tokig av allt som händer för jag hinner aldrig fundera riktigt över det som hände utan att det händer en massa mer som tar mina tankar och funderingar ifrån mig. Det är klart att jag vet vad jag känner i det mesta, men vissa saker måste jag verkligen sätta mig ner och fundera på hur är det egentligen, hur känner jag egentligen?

På tal om mina egna känslor och tankar... Det är en sak jag har funderat på och det är vem är jag egentligen? Igår fick jag en liten väckarklocka av pappa och Pia. De sa att Andreas alltid är som han är, han har en personlighet, vem han än är med. Men jag är inte som han, är jag med en viss person har jag en slags personlighet och en annan personlighet om jag är med en annan person. Pia beskrev mig som en kameleont, jag anpassar mig till alla. Men, varför gör jag det då? Ja, jag antar att jag bara är så, jag känner av en människa och anpassar mig till hur den är. Men då har jag fått frågan av mina föräldrar, särskilt av pappa, att vem är jag då? Vad tycker jag? Jag måste fundera på vad jag vill säger han, och det är någonting jag måste träna på. Men för att kunna fundera på vad man vill, känner jag att jag måste få min egna lilla tid till det ibland också. Bara sätta mig ner helt själv och fundera. Som Pia sa, vara egoistisk och bara tänka på mig själv för en gångs skull. Det är någonting jag måste träna på, att vara egoistisk, ta tid och tänka på bara mig. Och jag måste också träna på att kunna säga nej när jag egentligen inte vill vissa saker och inte säga ja bara för att den andra blir ledsen, arg eller besviken på mig om jag säger nej.

Ja, livet är inte alltid lätt. Men det flyter på och allt kommer bli bra tillslut. Det är bara fortsätta att kämpa för det!

Nu ska jag gå ut med mina små marsvinsflickor och sen åker jag till mamma, och jag hoppas på att jag kommer kunna ge mer tid åt en person som jag saknar väldigt mycket!<3

Kramar från mig och jag passar på att vara lite egoistisk och ger mig själv en kram oxå (A)




P.S Jag Älskar Dig

Ett nytt försök :)

Publicerat: 2010-06-08 | 23:54:04 i känslor och tankar
Hej och hå, livet flyter på!

Startade en blogg på bloggspot.com för nån månad sen, men insåg ganska snart att det inte var en bra blogg att skriva på, så nu gör jag ett nytt försök här istället :)

Just nu har jag inte så mycket att skriva, fast egentligen skulle jag kunna fylla ett helt bibliotek med böcker med alla mina tankar just nu. Det är så mycket just nu med precis allt... Förstår faktist inte hur jag hinner med mig själv och inte går in i väggen av allt!! Eller jo, jag vet precis vad det är som fortfarande håller mig på fötter; Min älskade Linus, utan dig hade jag inte klarat av att gå igenom allt det här!<3 Och utan stödet från familjen och några andra personer, nej, det hade aldrig gått utan Er!<3 Nej, nu ska allt ont långsamt suddas ut och aldrig mer förstöra för mig i mitt liv igen efter det här! Visst, man säger att tiden läker alla sår och det ligger en viss sanning i det. Såren läker, men ärren finns fortfarande kvar, minnena finns alltid kvar. Man kan aldrig glömma helt, det man måste göra är att lära sig leva med minnena. Skulle man bli sårad och svag varje gång man tänkte på det, skulle man tillslut gräva ett stort hål av ångest i psyket och det skulle man aldrig klara i längden. Men jag ska vara stark, kämpa för alla mina krafter och jag vet att jag kommer lyckas med det, tack vare er<333

Något jag känner att min styrka växer av, är när jag bara får ha kul och glömma hur jag mår för ett tag. Slippa tänka på allt och bara få leva livet idag och glömma allt annat för en stund.

Idag efter skolan åkte jag hem och fick reda på en hemsk sak som Robin gjort (orkar inte ta det nu) sen for jag till bästaste Marianne hade skoj :'D Tack för att du hjälper mig glömma vännen<3

Om 3 dagar är det sommarlov, SOMMARLOV!!! Jag tror jag aldrig har längtat så mycket efter sommaren någon gång som jag gör nu! Det kommer bli en underbar sommar helt enkelt :'D

Nää, nu känner jag att det inte blir något vettigt skrivet här... Är för trött, matt och slut helt enkelt!! Snart får man vila, hurra för det!!!

Sov gott, god natt, puss o kram!

P.S Jag älskar dig!