21 juni
Tiden går fort...
Tiden, vad är det egentligen? Vart är min tid som alltid fanns där förut?
Det finns så mycket saker jag vill göra, men tiden räcker inte alltid till till allt längre. Jag önskar att jag kunde finnas där för alla, men det är inte så lätt att finnas till för alla. Nu för tiden ger jag mer tid åt massor som jag inte har gett mycket tid åt alls förut och tvärtom - knappt någon tid åt det jag hade tid åt förut. Tiden har bara dragit in mig i en djup virvel utan att jag har någon chans att kunna reflektera över någonting. Allt går så snabbt och mitt liv innehåller väldigt stora kontraster i alla känslor, glädje som sorg. Ibland känner jag att jag håller på att bli tokig av allt som händer för jag hinner aldrig fundera riktigt över det som hände utan att det händer en massa mer som tar mina tankar och funderingar ifrån mig. Det är klart att jag vet vad jag känner i det mesta, men vissa saker måste jag verkligen sätta mig ner och fundera på hur är det egentligen, hur känner jag egentligen?
På tal om mina egna känslor och tankar... Det är en sak jag har funderat på och det är vem är jag egentligen? Igår fick jag en liten väckarklocka av pappa och Pia. De sa att Andreas alltid är som han är, han har en personlighet, vem han än är med. Men jag är inte som han, är jag med en viss person har jag en slags personlighet och en annan personlighet om jag är med en annan person. Pia beskrev mig som en kameleont, jag anpassar mig till alla. Men, varför gör jag det då? Ja, jag antar att jag bara är så, jag känner av en människa och anpassar mig till hur den är. Men då har jag fått frågan av mina föräldrar, särskilt av pappa, att vem är jag då? Vad tycker jag? Jag måste fundera på vad jag vill säger han, och det är någonting jag måste träna på. Men för att kunna fundera på vad man vill, känner jag att jag måste få min egna lilla tid till det ibland också. Bara sätta mig ner helt själv och fundera. Som Pia sa, vara egoistisk och bara tänka på mig själv för en gångs skull. Det är någonting jag måste träna på, att vara egoistisk, ta tid och tänka på bara mig. Och jag måste också träna på att kunna säga nej när jag egentligen inte vill vissa saker och inte säga ja bara för att den andra blir ledsen, arg eller besviken på mig om jag säger nej.
Ja, livet är inte alltid lätt. Men det flyter på och allt kommer bli bra tillslut. Det är bara fortsätta att kämpa för det!
Nu ska jag gå ut med mina små marsvinsflickor och sen åker jag till mamma, och jag hoppas på att jag kommer kunna ge mer tid åt en person som jag saknar väldigt mycket!<3
Kramar från mig och jag passar på att vara lite egoistisk och ger mig själv en kram oxå (A)
P.S Jag Älskar Dig
Tiden, vad är det egentligen? Vart är min tid som alltid fanns där förut?
Det finns så mycket saker jag vill göra, men tiden räcker inte alltid till till allt längre. Jag önskar att jag kunde finnas där för alla, men det är inte så lätt att finnas till för alla. Nu för tiden ger jag mer tid åt massor som jag inte har gett mycket tid åt alls förut och tvärtom - knappt någon tid åt det jag hade tid åt förut. Tiden har bara dragit in mig i en djup virvel utan att jag har någon chans att kunna reflektera över någonting. Allt går så snabbt och mitt liv innehåller väldigt stora kontraster i alla känslor, glädje som sorg. Ibland känner jag att jag håller på att bli tokig av allt som händer för jag hinner aldrig fundera riktigt över det som hände utan att det händer en massa mer som tar mina tankar och funderingar ifrån mig. Det är klart att jag vet vad jag känner i det mesta, men vissa saker måste jag verkligen sätta mig ner och fundera på hur är det egentligen, hur känner jag egentligen?
På tal om mina egna känslor och tankar... Det är en sak jag har funderat på och det är vem är jag egentligen? Igår fick jag en liten väckarklocka av pappa och Pia. De sa att Andreas alltid är som han är, han har en personlighet, vem han än är med. Men jag är inte som han, är jag med en viss person har jag en slags personlighet och en annan personlighet om jag är med en annan person. Pia beskrev mig som en kameleont, jag anpassar mig till alla. Men, varför gör jag det då? Ja, jag antar att jag bara är så, jag känner av en människa och anpassar mig till hur den är. Men då har jag fått frågan av mina föräldrar, särskilt av pappa, att vem är jag då? Vad tycker jag? Jag måste fundera på vad jag vill säger han, och det är någonting jag måste träna på. Men för att kunna fundera på vad man vill, känner jag att jag måste få min egna lilla tid till det ibland också. Bara sätta mig ner helt själv och fundera. Som Pia sa, vara egoistisk och bara tänka på mig själv för en gångs skull. Det är någonting jag måste träna på, att vara egoistisk, ta tid och tänka på bara mig. Och jag måste också träna på att kunna säga nej när jag egentligen inte vill vissa saker och inte säga ja bara för att den andra blir ledsen, arg eller besviken på mig om jag säger nej.
Ja, livet är inte alltid lätt. Men det flyter på och allt kommer bli bra tillslut. Det är bara fortsätta att kämpa för det!
Nu ska jag gå ut med mina små marsvinsflickor och sen åker jag till mamma, och jag hoppas på att jag kommer kunna ge mer tid åt en person som jag saknar väldigt mycket!<3
Kramar från mig och jag passar på att vara lite egoistisk och ger mig själv en kram oxå (A)
P.S Jag Älskar Dig
Kommentarer
Trackback
