20 Januari 2011
Nämen heeej!
Det var inte alls 3 månader sen jag skrev sist x)
KAn säga att jag har fullt upp med massor av andra saker så jag har inte haft tid att blogga. Med läxor, uppsatser, prov, redovisningar m.m att plugga till 24/7 har man inte så mkt tid till att sitta vid datorn. Nej, den tid jag får över d.v.s helgerna vill jag spendera min tid med min underbara älskade :')
Som vanligt så svischar bara tiden förbi, jul och nyår, lovet bara försvann! Men något som kom tillbaka var Ångesten... Under sista veckan av lovet kom det, den otäcka känslan av att känna ett tryck i bröstet, men inte riktigt veta varför. Man känner sig deppig och gråten sitter i halsen konstant. Jag blir så otålig när jag mår såhär, jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag vill bara skrika rätt ut att de "onda andarna" i bröstet bara kan visa sig så jag kan besegra dem. Men det händer inte, de ligger i bakgrunden och trycker hela tiden, man kan aldrig känna sig riktigt glad och om man väl börjar gråta fortsätter det bara, och fortsätter, och fortsätter. Det fortsätter tills man inte har kraften att gråta en enda tår till, tills man är så utmattad, men fortfarande så ledsen så man kunde gråta ut ett helt hav.
Vart ska jag ta vägen!?
Jag vill ta vägen till friheten, att få känna mig levande, men jag känner mig instängd, av mina egna känslor.. Känslan kan väl beskrivas som klaustrofobi, känna sig instängd, känna paniken...
En sak som ligger över mig, som ligger och trycker i hjärtat är Kiwi. Hon är sjuk för tredje gången inom ett halvår. Det är något ondskefullt med sista veckan av ett lov har jag kommit på! För, sista veckan av sommarlovet fick ju Kiwi en böld, och nu, sista veckan av vinterlovet fick hon trumsjuka, vilket betyder att mag- och tarmsystemet sätts ur balans. Hon hann precis bli frisk från det förra helgen och idag, efter skolan upptäckte jag att hon har blivit sjuk igen!! :'(
När jag kom hem upptäckte jag att det inte var som det skulle med henne, för hon brukar alltid gå ut ur huset och hälsa glatt, men nu gjorde hon inte det. Hon satt i ett hörn och såg allmänt sjuk ut. JAg upptäckte en stor blöt pöl framför hennes nos, som inte var kiss, utan dregel. Jag lyfte upp henne och blev alldeles dyngsur av hennes dregel, det rann ner för hela hennes haka. Usch, det gör så ont i hjärtat av att se sitt "barn" vara så sjuk, särskilt när hon nyss klarat sig från att dö av en annan sjukdom :(
Direkt när jag vaknar imorgon, ska jag ringa till Berguvens veterinär, dom kan man lita på minsann!
Imorgon är det ju äntligen fredag, och då kommer min saknade älskling in till stan och så ska vi gå på bio på kvällen. Love and other drugs heter filmen, hoppas att den är bra :')
Nu ska jag väl gå och lägga mig, pratade med min älskling på skype nyss, men hans dator dog och det var inte okej! Så, det är lika bra att göra sig redo för sängen. HAr en känsla av att det blir en lång dag imorgon, på gott och ont!
Godnatt och sov goottt! ^^ <3
Det var inte alls 3 månader sen jag skrev sist x)
KAn säga att jag har fullt upp med massor av andra saker så jag har inte haft tid att blogga. Med läxor, uppsatser, prov, redovisningar m.m att plugga till 24/7 har man inte så mkt tid till att sitta vid datorn. Nej, den tid jag får över d.v.s helgerna vill jag spendera min tid med min underbara älskade :')
Som vanligt så svischar bara tiden förbi, jul och nyår, lovet bara försvann! Men något som kom tillbaka var Ångesten... Under sista veckan av lovet kom det, den otäcka känslan av att känna ett tryck i bröstet, men inte riktigt veta varför. Man känner sig deppig och gråten sitter i halsen konstant. Jag blir så otålig när jag mår såhär, jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag vill bara skrika rätt ut att de "onda andarna" i bröstet bara kan visa sig så jag kan besegra dem. Men det händer inte, de ligger i bakgrunden och trycker hela tiden, man kan aldrig känna sig riktigt glad och om man väl börjar gråta fortsätter det bara, och fortsätter, och fortsätter. Det fortsätter tills man inte har kraften att gråta en enda tår till, tills man är så utmattad, men fortfarande så ledsen så man kunde gråta ut ett helt hav.
Vart ska jag ta vägen!?
Jag vill ta vägen till friheten, att få känna mig levande, men jag känner mig instängd, av mina egna känslor.. Känslan kan väl beskrivas som klaustrofobi, känna sig instängd, känna paniken...
En sak som ligger över mig, som ligger och trycker i hjärtat är Kiwi. Hon är sjuk för tredje gången inom ett halvår. Det är något ondskefullt med sista veckan av ett lov har jag kommit på! För, sista veckan av sommarlovet fick ju Kiwi en böld, och nu, sista veckan av vinterlovet fick hon trumsjuka, vilket betyder att mag- och tarmsystemet sätts ur balans. Hon hann precis bli frisk från det förra helgen och idag, efter skolan upptäckte jag att hon har blivit sjuk igen!! :'(
När jag kom hem upptäckte jag att det inte var som det skulle med henne, för hon brukar alltid gå ut ur huset och hälsa glatt, men nu gjorde hon inte det. Hon satt i ett hörn och såg allmänt sjuk ut. JAg upptäckte en stor blöt pöl framför hennes nos, som inte var kiss, utan dregel. Jag lyfte upp henne och blev alldeles dyngsur av hennes dregel, det rann ner för hela hennes haka. Usch, det gör så ont i hjärtat av att se sitt "barn" vara så sjuk, särskilt när hon nyss klarat sig från att dö av en annan sjukdom :(
Direkt när jag vaknar imorgon, ska jag ringa till Berguvens veterinär, dom kan man lita på minsann!
Imorgon är det ju äntligen fredag, och då kommer min saknade älskling in till stan och så ska vi gå på bio på kvällen. Love and other drugs heter filmen, hoppas att den är bra :')
Nu ska jag väl gå och lägga mig, pratade med min älskling på skype nyss, men hans dator dog och det var inte okej! Så, det är lika bra att göra sig redo för sängen. HAr en känsla av att det blir en lång dag imorgon, på gott och ont!
Godnatt och sov goottt! ^^ <3
Kommentarer
Trackback
