20 juli
Hääääääääääj!!
Kom ju på att jag har några bilder från sthlm kvar att visa ^^ Så här kommer dem, sen är jag på superskrivar humör, borde sova egentligen, menmen... Det är bra att få skriva av sig när man känner sig full av känslor!
På lördagen gick vi på stan i några timmar. Vi hittade bl.a detta charmiga troll x)
Min älskling<333333333
Här bodde vi! ^^ I stugan till höger fick jag och Linus sova :)
På lördag kväll rodde Linus ut oss till "kärleksudden", det var supermys!<3
Vi hittade några grodor och paddor ;)
När vi var på kärleksudden gick vi på upptäcksfärd, metade lite med det upphittade metspöt, och till sist fikade vi lite :) Efter det rodde Linus hem oss igen, det tog hela 40 min! När vi kom hem var det dags att sova, så vi skulle orka kliva upp i tid så vi inte missade bussen hem på söndag morgon.
Snipp, snapp, snut, så var stockholmsresan slut!
Dåså, då var det dags för lite känslor och tankar som jag bara måste få skriva ner för min egen skull..
Det finns bra och dåliga dagar, och det finns dagar som innehåller både bra och dåliga stunder. Idag var en sån dag som det fanns stunder som var helt perfekta och andra saker som inte var roliga alls..
Dagen började med att vår familj och mats syrras familj åkte och badade, tittade in i butiken "Lagår'n" och sist vandrade vi ute på klipporna utåt åstön. När vi kom hem igen ringde Linnéa och så kom hon över och vi sjung singstar och pratade om en massa random, som det ska va ;) Fick ett sms när vi sjung av Linus mamma som undrade om jag ville komma och äta med dem hos linus mormor, vilket jag självklart tackade ja till :')
Åkte dit vid 18 och mötte en trött älskling som satt och mumsade på en mördeg som vi tänkte baka igår egentligen, men det blev inget X) Linus familj kom bara en liten stund efter jag kommit dit och vi hade det mysigt resten av kvällen:) Vid 21.30 åkte jag hem fort som bara den för jag skulle måla altanstaket då. Den enda tiden på dygnet då man inte avlider av värmen!
Hela dagen har ju i stort sett varit helt perfekt. Men när jag väl kom hem och började måla vände allting. Av någon anledning börjar jag alltid att tänka på allt möjligt när jag står för mig själv och målar. När jag stog där ikväll tänkte jag på att det är många som sagt att jag måste vara/är en stark person. Ja, jag kanske är stark.. Jag vet inte, men jag känner mig hur svag som helst. Djupt sjunken i ett stort hav av sorg.. Visst är det inte så att jag är helt fast i det här djupet, jag har ju så mycket i mitt liv som inte är sorg! Fast när jag är helt ensam och tankarna av allt som hänt mig och som händer mig har chans att komma över mig... ja, då känner jag att mitt liv är inte en dans på rosor. I dessa lägen känner jag mig inte stark. Och jag känner mig inte stark när jag är nära att gråta för minsta lilla, vad det än är, flera gånger om dagen vissa dagar. Men, jag antar att det är gråten som tillslut kommer göra mig stark. Att gå igenom det jag går igenom nu är en erfarenhet. Allt jag går igenom gör mig nämligen till en starkare person. Under dessa månader som arbetet med allt det onda pågått, känner jag att jag har växt otroligt mycket inom mig. Visst är det en väldigt lång väg jag har framför mig innan allt det här kan suddas ut och jag kan lära mig att leva med det, men jag har kommit en bra bit på vägen.
Även om jag har kommit rätt långt med det här, kommer det alltid att finnas kvar i mitt liv. Det som har hänt har hänt och det går inte att ändra på. Jag funderar ganska ofta om min personlighet har formats efter allt som hänt i mitt liv. Det är ju självklart att personligheten formas väldigt mycket efter omgivningen man växt upp i, men man föds ju också med en personlihet, vissa saker kan inte omgivningen ändra på. Men om jag tänker på mig själv som person, tänker jag att jag är en person som tänker mer på andras bästa än på mitt eget. För, varför skulle jag vara värd något bra? Det är väl viktigare att andra får det bra!? Så fort jag kommer till en situation då man tänker olika i någonting, så är det alltid jag som ger efter först. Om det inte är något som jag verkligen är emot. JAg tänker, jaa, men det är ju bra om han eller hon blir nöjd då. Det spelar ju ingen roll för mig, det jag tycker är inte så mycket värt ändå, ÅÅH, jag vet ju för det mesta inte ens VAD jag tycker! Varför är det så svårt att tycka någonting? Att ha en egen åsikt?? Kan det vara det att jag alltid lyssnat och gått efter alla andras åsikter? Så att mina åsikter bara glöms bort och blir oviktiga. Och ju mer jag inte kan säga det jag tycker, glöms mina åsikter bort och man frågar tillslut inte vad jag tycker, för jag går ju ändå för det mesta med på allt..
Usch, vad deprimerande det här blev, men det är det som är sanningen just nu. Jag mår inte bra, och många gånger är det dom som glömmer bort det. Mitt humör växlar nämligen från superglad till sur, till irriterad på ALLT, till ledsen över ALLT, till allmänt förbannad. Jag kan inte styra mitt humör, blir jag arg, så blir jag det utan att kunna lugna mig och verka lugn och snäll ytligt. Det går bara inte.. Men man måste ju få bli arg någon gång eller ledsen. Det är jobbigt nu, för mig och för omgivningen som får lida för min skull, men det kommer bli bättre, jag lovar. Jag har inte styrka till att kunna kontrollera mig själv, styrkan går åt till att gå igenom alla känslor och minnen. Därför är det såhär, och jag kan inte hjälpa det.
Det är ingen ursäkt, men är jag på väldigt dåligt humör, hoppas jag att ni förstår den riktiga bakgrunden till mitt humör.
Nu ska jag sova, sent som vanligt ... kl 2 liksom. (YY)-NOT.
Sov gott, puss och kram<3
P.s Jag ÄLSKAR DIG!!!!!!!!!!!<3
Kom ju på att jag har några bilder från sthlm kvar att visa ^^ Så här kommer dem, sen är jag på superskrivar humör, borde sova egentligen, menmen... Det är bra att få skriva av sig när man känner sig full av känslor!
På lördagen gick vi på stan i några timmar. Vi hittade bl.a detta charmiga troll x)
Min älskling<333333333
Här bodde vi! ^^ I stugan till höger fick jag och Linus sova :)
På lördag kväll rodde Linus ut oss till "kärleksudden", det var supermys!<3
Vi hittade några grodor och paddor ;)
När vi var på kärleksudden gick vi på upptäcksfärd, metade lite med det upphittade metspöt, och till sist fikade vi lite :) Efter det rodde Linus hem oss igen, det tog hela 40 min! När vi kom hem var det dags att sova, så vi skulle orka kliva upp i tid så vi inte missade bussen hem på söndag morgon.
Snipp, snapp, snut, så var stockholmsresan slut!
Dåså, då var det dags för lite känslor och tankar som jag bara måste få skriva ner för min egen skull..
Det finns bra och dåliga dagar, och det finns dagar som innehåller både bra och dåliga stunder. Idag var en sån dag som det fanns stunder som var helt perfekta och andra saker som inte var roliga alls..
Dagen började med att vår familj och mats syrras familj åkte och badade, tittade in i butiken "Lagår'n" och sist vandrade vi ute på klipporna utåt åstön. När vi kom hem igen ringde Linnéa och så kom hon över och vi sjung singstar och pratade om en massa random, som det ska va ;) Fick ett sms när vi sjung av Linus mamma som undrade om jag ville komma och äta med dem hos linus mormor, vilket jag självklart tackade ja till :')
Åkte dit vid 18 och mötte en trött älskling som satt och mumsade på en mördeg som vi tänkte baka igår egentligen, men det blev inget X) Linus familj kom bara en liten stund efter jag kommit dit och vi hade det mysigt resten av kvällen:) Vid 21.30 åkte jag hem fort som bara den för jag skulle måla altanstaket då. Den enda tiden på dygnet då man inte avlider av värmen!
Hela dagen har ju i stort sett varit helt perfekt. Men när jag väl kom hem och började måla vände allting. Av någon anledning börjar jag alltid att tänka på allt möjligt när jag står för mig själv och målar. När jag stog där ikväll tänkte jag på att det är många som sagt att jag måste vara/är en stark person. Ja, jag kanske är stark.. Jag vet inte, men jag känner mig hur svag som helst. Djupt sjunken i ett stort hav av sorg.. Visst är det inte så att jag är helt fast i det här djupet, jag har ju så mycket i mitt liv som inte är sorg! Fast när jag är helt ensam och tankarna av allt som hänt mig och som händer mig har chans att komma över mig... ja, då känner jag att mitt liv är inte en dans på rosor. I dessa lägen känner jag mig inte stark. Och jag känner mig inte stark när jag är nära att gråta för minsta lilla, vad det än är, flera gånger om dagen vissa dagar. Men, jag antar att det är gråten som tillslut kommer göra mig stark. Att gå igenom det jag går igenom nu är en erfarenhet. Allt jag går igenom gör mig nämligen till en starkare person. Under dessa månader som arbetet med allt det onda pågått, känner jag att jag har växt otroligt mycket inom mig. Visst är det en väldigt lång väg jag har framför mig innan allt det här kan suddas ut och jag kan lära mig att leva med det, men jag har kommit en bra bit på vägen.
Även om jag har kommit rätt långt med det här, kommer det alltid att finnas kvar i mitt liv. Det som har hänt har hänt och det går inte att ändra på. Jag funderar ganska ofta om min personlighet har formats efter allt som hänt i mitt liv. Det är ju självklart att personligheten formas väldigt mycket efter omgivningen man växt upp i, men man föds ju också med en personlihet, vissa saker kan inte omgivningen ändra på. Men om jag tänker på mig själv som person, tänker jag att jag är en person som tänker mer på andras bästa än på mitt eget. För, varför skulle jag vara värd något bra? Det är väl viktigare att andra får det bra!? Så fort jag kommer till en situation då man tänker olika i någonting, så är det alltid jag som ger efter först. Om det inte är något som jag verkligen är emot. JAg tänker, jaa, men det är ju bra om han eller hon blir nöjd då. Det spelar ju ingen roll för mig, det jag tycker är inte så mycket värt ändå, ÅÅH, jag vet ju för det mesta inte ens VAD jag tycker! Varför är det så svårt att tycka någonting? Att ha en egen åsikt?? Kan det vara det att jag alltid lyssnat och gått efter alla andras åsikter? Så att mina åsikter bara glöms bort och blir oviktiga. Och ju mer jag inte kan säga det jag tycker, glöms mina åsikter bort och man frågar tillslut inte vad jag tycker, för jag går ju ändå för det mesta med på allt..
Usch, vad deprimerande det här blev, men det är det som är sanningen just nu. Jag mår inte bra, och många gånger är det dom som glömmer bort det. Mitt humör växlar nämligen från superglad till sur, till irriterad på ALLT, till ledsen över ALLT, till allmänt förbannad. Jag kan inte styra mitt humör, blir jag arg, så blir jag det utan att kunna lugna mig och verka lugn och snäll ytligt. Det går bara inte.. Men man måste ju få bli arg någon gång eller ledsen. Det är jobbigt nu, för mig och för omgivningen som får lida för min skull, men det kommer bli bättre, jag lovar. Jag har inte styrka till att kunna kontrollera mig själv, styrkan går åt till att gå igenom alla känslor och minnen. Därför är det såhär, och jag kan inte hjälpa det.
Det är ingen ursäkt, men är jag på väldigt dåligt humör, hoppas jag att ni förstår den riktiga bakgrunden till mitt humör.
Nu ska jag sova, sent som vanligt ... kl 2 liksom. (YY)-NOT.
Sov gott, puss och kram<3
P.s Jag ÄLSKAR DIG!!!!!!!!!!!<3
Kommentarer
Postat av: Din Älskling<33333
Älskling, du ÄR stark, och jag finns alltid här och stöttar dig, det vet du!
Och vet du, JAG ÄLSKAR DIG!!!!<333333333333333333
Trackback
